Greta Thunberg är här för att stanna.

Tankesmedjan Kontra har aktivt valt bort att kommentera social medias mer kända provokatörer, men ibland finns det anledning till undantag. Speciellt när en observation av provokationerna kan leda till slutsatser som textförfattarna inte alls hade räknat med.

I det här fallet vill jag prata om prioriteringar och allokering av resurser, både ekonomiska, och vad vi som privatpersoner bör engagera oss i.

En av dessa professionella tyckare dömer ut Greta Thunbergs engagemang i klimatkrisen. ”Sista vi behöver” menar hen. ”Det sista vi behöver just nu är klimatstrejkande och dryga 15-åringar. Världen behöver fler ingenjörer, bra solkraft och vindkraft”.

Det slår tydligen inte den här tyckaren att de flesta av oss klarar av att göra mer än en Crosseyedsak samtidigt. Det är ju också så att alla inte behöver göra samma sak. Det finns nog plats för både opinionsbildare och kreativa ingenjörer.

Greta Thunberg är här för att stanna, oavsett vad proffstyckare har för åsikt om det. Man kan ju också undra över varför hen inte tar sitt eget råd och blir ingenjör, istället för att bara tycka en massa?

En annan tyckare är en Moderat riksdagsman. Han skriver så här på twitter:
”En regering måste självklart prioritera och fokusera statens resurser för att lösa akuta samhällsproblem. Vad tycker du att det är rimligt att regeringen fokuserar på? Att få stopp på sprängningar, dödsskjutningar, rånvåg mot unga eller att minska användandet av plastmuggar?”

Återigen, man kan göra mer än en sak samtidigt, framförallt om man är ett så kraftfullt instrument som en regering utgör.

Men just den här tyckaren snubblar oavsiktligt över en intressant frågeställning: vad bör prioriteras?

Sverige är ett fantastiskt land, och jag är den siste att skriva under på Kollapskramarnas beskrivning av läget i landet. Vi håller inte på att bli invaderade, vare sig av Muslimer, eller kriminella ungdomsgäng.

Men visst finns det akuta problem som behöver åtgärdas:
Vi behöver valfrihet. Inte den valfrihet som åsyftas i dagens val av skola, utan valfriheten att slippa behöva oroa sig för det fria skolvalets effekter. Att istället kunna vara förvissad om att mitt barn får en likvärdig undervisning oavsett var jag bor, och vilken skola jag väljer åt mina barn. Visst hade det väl varit skönt att slippa bekymra mig över sådant.

Vi behöver en höjning av de lägsta pensionerna som verkligen gör skillnad, inte nådegåvor på ett par hundralappar i månaden.

Vi behöver en Försäkringskassa som inte styrs av sparbeting, utan av målet att ge trygghet åt den som har oturen att bli sjuk.

Jag skulle kunna fortsätta ett bra tag till, men den här uppräkningen, tillsammans med en travestering av de professionella tyckarnas egna ord, bör få fram min poäng:

’Det sista vi behöver nu är skattesänkningar och dryga nyliberalister. Det behövs investeringar i infrastruktur och välfärd’

’En regering måste självklart prioritera och fokusera statens resurser för att lösa akuta samhällsproblem. Vad tycker du att det är rimligt att regeringen fokuserar på? Att få stopp på eroderingen av välfärdssamhället, där våra olika trygghetssystem återfår sin kraft att göra just det; leverera trygghet till sina medborgare, eller fortsätta sänka skatten för de som redan har allt?’

Mats Leijon