Stockholm utlyser globalt klimatnödläge.. Men inte lokalt

En uppdatering av vårt initiativ att uppmana Sveriges tre största städer att utlysa klimatnödläge.

Vi blev först glada när Stockholm själv tog initiativ till att utlysa klimatnödläge. Men vid närmare granskning visade det sig att det gällde ett globalt klimatnödläge, inte ett lokalt i Stockholm.
”Något nödläge för Stockholm är inte aktuellt” säger Stockholms finansborgarråd Anna König Jerlmyr.

Man kan spekulera över ifall oviljan beror på att ett nödläge skulle krocka med planerna på en utbyggnad av Arlanda, med en fördubblad flygkapacitet som följd.
Nåväl, kampen fortsätter.

I Göteborg kommer det under hösten att beslutas ifall ett klimatnödläge ska utlysas.

I Malmö väntar vi på bekräftelse att kommunen har tagit emot vårt medborgarförslag.

Vad innebär det för en kommun att utlysa ett nödläge?

I teorin borde det innebära ett ökat fokus på lokala klimatåtgärder med prioriteringar som syns i budgeten och en utarbetad handlingsplan. Det borde också innebära ett hinder för åtgärder som går emot nödvändiga klimatåtgärder (se utbyggnaden av flygkapaciteten i Stockholm)

En kommun behöver naturligtvis inte nödvändigtvis deklarera ett nödläge för att förverkliga en vision av en utsläppsfri stad. Det är de konkreta åtgärderna som räknas, inte plakatpolitik. Därför är det viktigt att ni håller koll på era hemkommuner. Se till att de gör vad de kan, nödläge eller inte.

Följande kommuner har aktivt röstat nej till att utlysa klimatnödläge:
Mariestad
Oskarshamn
Växjö

Klimatkrisen är ditt fel

Publicerad i Aftonbladet Debatt 2019-09-16
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/MRW1lo/jo-klimatkrisen-ar-visst-ditt-fel

Ja, jag vet att du antagligen sopsorterar, tar bussen, eller cyklar till jobbet. Men det är fortfarande ditt fel. Jag bryr mig inte om ifall du ”hemestrar”, bojkottar flyget, eller äter vegetariskt två gånger i veckan. Det är fortfarande du som är orsaken till uppvärmning, översvämningar och torka.

Nu kanske du börjar bli lite arg och hävdar att du som individ inte kan förändra något. Att det är stora, och modiga beslut som krävs av våra politiker för att kunna göra en verklig skillnad.

Och där slog du huvudet på spiken. Vi behöver stora och modiga beslut från våra politiker, men de tycks lysa med sin frånvaro. Och vems fel är det? Just det. Rätt igen; det är ditt fel.

Representativ demokrati innebär att du lägger din röst vart fjärde år, och sen representerar en politiker din vilja. Men vad vill du? Vad är viktigt för dig?

Tuffa åtgärder mot klimatkrisen innebär att du inte längre kan köra din fossildrivna bil. Det innebär att kött blir en lyxvara som du kan unna dig nån gång i månaden. Det innebär att du måste välja mat efter säsong. Det är inte rimligt att transportera mat till dig från hela världen. Det innebär att konsumtionen måste minska, med åtföljande minskad tillväxt. Det innebär att du kanske får mindre i plånboken. Är du beredd att acceptera det? Är du beredd att nöja dig med mindre? Om inte; tror du att politikerna kommer att genomföra dessa förändringar?

Så länge du skriker i högan sky över att dina ”rättigheter” att konsumera begränsas, så stannar politikernas åtgärder vid läpparnas bekännelse. De vill ju att du ska rösta på dem.

Men om du är beredd att inskränka din konsumtion, så är deras rädsla att förlora röster något du kan utnyttja.  Du kan bli besvärlig. Du kan börja ställa krav. Krav på åtgärder som begränsar din konsumtion, krav som begränsar din bekvämlighet, krav som tvingar dig att nöja dig med mindre.

Så länge vi lämnar åtgärderna till individen, så kommer det aldrig att hända något. Varför skulle du välja bussen till jobbet istället för bilen när du, genom bussens fönster kan se grannen susa förbi i sin bil?
Det måste bli rättvist. Vi måste alla hjälpa till. Då krävs det åtgärder på en nationell nivå, beslut av våra politiker.

Vill du att det ska hända något? Så se till att det händer något då! Är våra politiker inte tillräckligt handlingskraftiga, så får vi byta ut dem. Det är bråttom nu.

Förresten, jag höll på att glömma; sitt inte och vänta på ”tekniska lösningar”, skyll inte din passivitet på det. Tekniska lösningar som löser klimatkrisen syns bara avlägset vid horisonten. Vi har inte tid att vänta på dem.

Du är inte en kund, du är en medborgare. Fortsätter du vara passiv, så är klimatkrisen ditt fel

Mats Leijon
Grundare av tankesmedjan kontra.guru

Civil olydnad är juvelen i kronan

Jag har tagit varje tillfälle jag fått att försvara civil olydnad. Ofta till den konservativa högerns förtret. Deras faiblesse för auktoritaritet lämnar inget utrymme för civil olydnad.

Speciellt irriterade har de blivit när jag har dristat mig till att jämföra dagens aktioner med historiska sådana t.ex. Rosa Parks. Jämförelsen är absurd, har de menat. ”Jämför du verkligen protester mot rassegregationen i USA med Godhetsapostlar som saboterar en flygresa genom att vägra sätta sig ner?”
Nej. Jag jämför inte de specifika händelserna, utan ryggraden som krävs för att genomföra aktionerna, och filosofin bakom dem.

Jag har även stött på följande reaktion ”jag tycker inte om att betala skatt, så jag ska sluta med det”
Kör på tänker jag. Om du anser att skatter är orättfärdiga, så är du i din fulla rätt att protestera. Men du får inte genomföra det i smyg som dagens skatteflyktingar gör. Du måste stå rak i ryggen och deklarera för alla att du tänker sluta betala skatt. Jag föreslår ett telefonsamtal till skattemyndigheterna. Rent praktiskt så är det inte lätt att låta bli att betala skatt eftersom den vanligen dras direkt av arbetsgivaren, men du kan ju alltid välja att arbeta svart. Men glöm inte att göra det känt och glöm inte heller att du ska vara beredd att ta konsekvenserna av ditt handlande.

jewelCivil olydnad är verkligen juvelen i demokratins krona. Dess utförare knyter inte näven i byxfickan, de är inte anonyma, de utför inte sina handlingar i smyg, de gör det inte för personlig vinning. De gör det för att demokratin är viktig för dem. Demokrati, speciellt den representativa har som en av sina uppgifter att säkerställa att majoriteten inte förtrycker minoriteter. De gör det för att ge en röst åt de som ingen röst har.

Inte alla lagar och förordningar är väl genomtänkta, eller för den delen goda. Det vet vi genom våra historiekunskaper. Och det är genom dessa erfarenheter vi ska se jämförelserna med Rosa Parks, Martin Luther King, och Mahatma Gandhi. De bröt mot de lagar som gällde då. De gjorde det öppet, och de var beredda att ta konsekvenserna av sitt handlande.

Vi ska vara stolta över våra aktivister. Vi behöver inte nödvändigtvis hålla med dem i sakfrågan, men vi ska vara stolta, och tacksamma över att de finns. De visar nämligen att demokratin fortfarande är en levande tingest i Sverige.

Mats Leijon

 

Greta Thunberg är här för att stanna.

Tankesmedjan Kontra har aktivt valt bort att kommentera social medias mer kända provokatörer, men ibland finns det anledning till undantag. Speciellt när en observation av provokationerna kan leda till slutsatser som textförfattarna inte alls hade räknat med.

I det här fallet vill jag prata om prioriteringar och allokering av resurser, både ekonomiska, och vad vi som privatpersoner bör engagera oss i.

En av dessa professionella tyckare dömer ut Greta Thunbergs engagemang i klimatkrisen. ”Sista vi behöver” menar hen. ”Det sista vi behöver just nu är klimatstrejkande och dryga 15-åringar. Världen behöver fler ingenjörer, bra solkraft och vindkraft”.

Det slår tydligen inte den här tyckaren att de flesta av oss klarar av att göra mer än en Crosseyedsak samtidigt. Det är ju också så att alla inte behöver göra samma sak. Det finns nog plats för både opinionsbildare och kreativa ingenjörer.

Greta Thunberg är här för att stanna, oavsett vad proffstyckare har för åsikt om det. Man kan ju också undra över varför hen inte tar sitt eget råd och blir ingenjör, istället för att bara tycka en massa?

En annan tyckare är en Moderat riksdagsman. Han skriver så här på twitter:
”En regering måste självklart prioritera och fokusera statens resurser för att lösa akuta samhällsproblem. Vad tycker du att det är rimligt att regeringen fokuserar på? Att få stopp på sprängningar, dödsskjutningar, rånvåg mot unga eller att minska användandet av plastmuggar?”

Återigen, man kan göra mer än en sak samtidigt, framförallt om man är ett så kraftfullt instrument som en regering utgör.

Men just den här tyckaren snubblar oavsiktligt över en intressant frågeställning: vad bör prioriteras?

Sverige är ett fantastiskt land, och jag är den siste att skriva under på Kollapskramarnas beskrivning av läget i landet. Vi håller inte på att bli invaderade, vare sig av Muslimer, eller kriminella ungdomsgäng.

Men visst finns det akuta problem som behöver åtgärdas:
Vi behöver valfrihet. Inte den valfrihet som åsyftas i dagens val av skola, utan valfriheten att slippa behöva oroa sig för det fria skolvalets effekter. Att istället kunna vara förvissad om att mitt barn får en likvärdig undervisning oavsett var jag bor, och vilken skola jag väljer åt mina barn. Visst hade det väl varit skönt att slippa bekymra mig över sådant.

Vi behöver en höjning av de lägsta pensionerna som verkligen gör skillnad, inte nådegåvor på ett par hundralappar i månaden.

Vi behöver en Försäkringskassa som inte styrs av sparbeting, utan av målet att ge trygghet åt den som har oturen att bli sjuk.

Jag skulle kunna fortsätta ett bra tag till, men den här uppräkningen, tillsammans med en travestering av de professionella tyckarnas egna ord, bör få fram min poäng:

’Det sista vi behöver nu är skattesänkningar och dryga nyliberalister. Det behövs investeringar i infrastruktur och välfärd’

’En regering måste självklart prioritera och fokusera statens resurser för att lösa akuta samhällsproblem. Vad tycker du att det är rimligt att regeringen fokuserar på? Att få stopp på eroderingen av välfärdssamhället, där våra olika trygghetssystem återfår sin kraft att göra just det; leverera trygghet till sina medborgare, eller fortsätta sänka skatten för de som redan har allt?’

Mats Leijon

 

 

Hur mycket får en människa kosta?

Den svenske medborgaren Gui Minhai sitter fortfarande fängslad i Kina. Påminner man regeringen om detta faktum, så får man till svar att man ”markerar”, man pratar om ”tyst diplomati”.

När Gui Minhais öde tas upp med jämna mellanrum, oftast orsakat av nyhetstorka, så blir människor för en kort stund upprörda och vill att regeringen ”gör något”

Men vill vi verkligen det? Är vi beredda att ta konsekvenserna av ett kraftfullt agerande? Vilka är konsekvenserna? Vad innebär ett kraftfullt agerande?

Är vi beredda att kalla hem vår ambassadör?
Är vi beredda att bojkotta kinesiska varor?

Skulle inte tro det.

Låt oss titta lite närmare på vad som finns i vågskålen.
I ena skålen ligger mänskliga rättigheter, Sveriges rätt, och skyldighet att skydda sina medborgare.
I andra skålen ligger svensk exportindustri. 2017 var Kina vår åttonde största exportkälla med 59 mdkr.

Hur mycket får en människas liv och värdighet lov att kosta? Mer än 59 miljarder per år, eller är priset betydligt lägre?

Det beror naturligtvis på hur nära vi står personen i fråga. Är det en av mina föräldrar, syskon, eller barn, så är priset värt att betala.

Men för en människa jag aldrig har träffat?

Det är i det ljuset vi bör se regeringens agerande, eller brist på agerande. Det är ett perfekt exempel på utilitarism. ’Största möjliga nytta för största möjliga antal människor’ Största möjliga…inte alla.

Är Gui Minhais liv värt försämrade relationer med Kina? Är vi beredda att betala priset om det innebär förlorade möjligheter till export?

Innan vi börjar kalla regeringen hycklare, vore det kanske nyttigt att gå till oss själva.
Vad är vi som individer beredda att betala för en okänd människas liv? Accepterar vi sämre tillväxt? Är Gui Minhais liv värt att du och jag får det lite sämre.

Kan vi acceptera lite mindre pengar i plånboken för principen om mänskliga rättigheter, och vad det betyder att vara svensk medborgare?

Vår regering och riksdag representerar dig och mig. De representerar också Gui Minhai. Vill du vara med och betala notan för honom?

Jag vill, men jag tror att jag är i minoritet. Det är du och jag som definierar moralen hos våra politiker.

Mats Leijon

 

Är demokratin hotad?

Publicerad av ETC 2019-06-17
https://www.etc.se/debatt/skydda-demokratin-med-kvalificerad-majoritet

” Många typer av styrelseformer har prövats och kommer att prövas i denna värld av synd och bedrövelse. Ingen påstår att demokrati är perfekt eller allsmäktigt. Det har sagts att demokrati är den sämsta styrelseformen som har prövats, bortsett från alla de övriga formerna som prövats genom tiderna.”
(Churchill vid ett tal i underhuset 11/11 1947)

DemokratiDiskussionen om demokratins effektivitet som styrelseskick har alltid, och kommer nog alltid att diskuteras, men som Churchill konstaterade: det finns inget bättre alternativ just nu.

Men det innebär inte att vi inte ska se på demokratin med kritiska ögon, och framförallt så ska vi inte ta demokratin för given.

Vad finns det för hot mot vår demokrati i dag?

  • Förtroendet för våra politiker och politiska partier minskar (Novus). Om man inte har förtroende för de politiska processerna och inte har förtroende för de människor som administrerar dessa processer, så finns alltid risken att man börjar se sig om efter alternativ.
  • Var tionde medborgare kan tänka sig att Sverige styrs av en stark ledare som inte behöver bry sig om riksdag och allmänna val. (Novus)
  • Hot mot politiker. Lokala politiker är inte anställda, utan verkar på ett förtroendeuppdrag. Det betyder att de inte har stöd i någon lagstiftning som t.ex. arbetsmiljölagstiftningen som gäller för tjänstemän. SKL har vid ett flertal tillfällen försökt få till skärpningar av lagstiftningen.
  • Hot mot ideella föreningar och initiativ. Förra året uppmanade polisen ett flertal demokratiska organisationer, däribland ABF, att stänga ner sina verksamheter under Almedalsveckan. Orsaken var att de inte kunde garantera säkerheten på grund av nazistiska gruppers närvaro.

Sen har vi också en del uppfattningar om hot som jag kan tycka är konstruerade av opinionsmässiga skäl:

Sverigedemokrater anser att det är ett hot mot demokratin när de isoleras i framförallt riksdagen.
Till en del kan jag hålla med dem. När det börjar mixtras med talmansrepresentation och ordförandeposter i utskott, så kan jag känna att vi är ute på hal is. Om vi börjar anpassa praxis med intentionen att utestänga ett visst parti från det parlamentariska inflytande som deras väljare har gett dem under förevändning att demokratin måste försvaras, så ber jag er att tänka på konsekvenserna. Vilket parti är det som ska utestängas nästa gång?

Detta ska inte förväxlas med SD:s gnäll om att ingen vill prata med dem.

Vad de egentligen menar, är att ingen vill förhandla med dem. Det är skillnad på att prata och att förhandla. Det låtsas Sverigedemokrater att de inte förstår. Så länge som den distinktionen inte görs tydlig, så värmer offerkoftan bra.

Det är också ett demokratiproblem när opinionsyttringar inte kan härledas till fysiska personer. Jag pratar naturligtvis om sociala media där diskussionens vågor går höga om ett Sverige i förfall. Gammelmedia rapporterar om ”twitterstormar” där ”folket” rasar mot upplevda orättvisor. Eftersom dåliga nyheter är bra nyheter, så väljer man att bortse från att de flesta av ”folket” inte har något twitterkonto, samt att många av de kritiska röster som hörs kommer från en och samma person, och i en del fall från sk. Bots, automatiserade program som ska föreställa bekymrade medborgare.

”Land ska med lag byggas”

De stora, allvarliga hoten mot vår demokrati innefattar lagändringar. Demokratin är förankrad i våra grundlagar. Yttrandefrihet, tryckfrihet, föreningsfrihet och fördelningen av makten definieras där.

Och det är här vi behöver vara vaksamma. Hur lätt är det t.ex. att begränsa tryckfriheten, eller omdefiniera fördelningen av makt?

En grundlagsändring ska beslutas genom två på varandra följande omröstningar i riksdagen med ett riksdagsval emellan*. Det låter väl säkert och tryggt? Men tittar man närmare, så framgår det att förslaget för en ändring av grundlagen kan genomföras med ”enkel” majoritet. Det innebär att förslaget kan gå igenom med mandaten 175 – 174.

Låt oss nu föreställa oss att en auktoritär regeringskonstellation vill upphäva vår demokrati: Ett förslag om en ändring av grundlagen röstas igenom med siffrorna 175-174. Direkt efter omröstningen utlyser regeringen ett nyval. Valet genomförs med oförändrad mandatfördelning, och vid en andra omröstning går förslaget igenom med ett mandats övervikt; 175-174. Nu är demokratin förpassad till historieböckerna!

Hur förhindrar vi då detta? Jo, genom en förstärkning av grundlagsskyddet. Riksdagen bör snarast möjligt införa ”kvalificerad majoritet” istället för enkel när det gäller ändringar av grundlagen. Det innebär att ett förslag om ändring av grundlag måste röstas igenom med 2/3 majoritet, d.v.s. 233 mandat av 349.

Jag har svårt att tänka mig ett demokratiskt parti som skulle opponera sig mot den här ändringen.

Vår demokrati är ett levande tingest, konstant utmanat och ifrågasatt. Demokrati innebär inte bara rättigheter. Den innebär också skyldigheter. Vi har en skyldighet som medborgare att bekämpa attacker mot den demokrati som tidigare generationer kämpat så hårt för att förverkliga. Bäst kämpar vi genom kunskap och medvetenhet.

En förstärkning av grundlagsskyddet med syftet att stärka vår demokrati ligger således i alla medborgares intresse.

Mats Leijon
Grundare av Tankesmedjan Kontra

*https://www.riksdagen.se/sv/sa-funkar-riksdagen/demokrati/grundlagarna/