En fiktiv historia om hur välfärden såldes utKapitalism

Ett fiktivt möte hos tankesmedjan Girig&Girigare efter Arbetsgivareföreningens chef Ulf Laurins tal på SAF-kongressen 1990:

”Om tio år ska hela den offentliga sektorn vara privatiserad, här ligger 300 miljarder och väntar på oss… Barn och gamla behöver alltid vård, det är en dösäker placering.”

Närvarande vid mötet: tankesmedjans ledningsgrupp och beställare från det svenska näringslivet.

Beställare: ”300 miljarder. Hur får vi in en fot där? Det finns ju ingen marknad. Folk är jättenöjda med vård och omsorg. De betalar en symbolisk summa och får vård i världsklass. Vad kan vi erbjuda som ett bättre alternativ?”

Ledningsgruppen: ”Ni ser det från fel håll. Vad gör maffian när de vill få in en fot på en ny marknad?”

B: ”Men vi är faktiskt inte maffian!”

L: ”Ha lite tålamod och lyssna. Hur får man tillträde till en marknad som fungerar näst intill optimalt, och
där behovet av nya aktörer är svagt? Man förstör den existerande marknaden! Maffian gör det med bomber och hot. Vi kommer att göra det med retorik, politik, och skattesänkningar.”

B: ”?????”

L: ”Lyssna! Första steget är skattesänkningar. Minskade resurser påverkar kvalitén. Det behöver man inte vara ett geni för att begripa. Sen driver vi på Privata Sjukvårdsförsäkringar”

B: ”Hur sänker vi kvalitén på vården med privata sjukvårdsförsäkringar?”

L: ”Genom en illusion. VI föreslår att arbetsgivaren får möjlighet att ge de anställda en privat sjukförsäkring som en löneförmån. Låt mig förklara: Anta att du som anställd tjänar 30 000 i månaden och betalar 50 procent i skatt. Du får ut 15 000 netto och köper en privat sjukvårdsförsäkring för 5000 kronor. Kvar i plånboken är 10 000 kronor.

Anta nu att du fortfarande tjänar 30 000 kronor i månaden, men att din arbetsgivare betalar försäkringsbolaget 5 000 kronor. Arbetsgivaren drar sedan av 5 000 kronor från din bruttolön och du får alltså en månadslön på 25 000 kronor.
När du har betalat skatt på 50 procent har du kvar 12 500 i plånboken. I ena fallet 10 000 i plånboken, i andra fallet 12 500 i plånboken.

Du har tjänat 2 500 på bruttolöneavdraget, men vem har förlorat 2 500? Det har staten gjort i form av förlorade skatteintäkter.”
B: ”Det är ju genialt!”

L: ”Det kommer att ta lite tid, men i takt med att avdelningar kommer att stängas, och personal slutar, så ökar vi trycket för att tillåta privata lösningar. Det är då de ekonomiska incitamenten för entreprenörer och riskkapitalbolag kommer in i bilden. Med ”effektivisering av driften” kommer vi att tälja guld. Och varje gång vänstern kritiserar så visar vi upp ett litet kooperativ i Falun där vården har blivit märkbart bättre. De stora bolagen ska absolut inte nämnas.”

B: ”Men skolan då? Hur ska vi kunna kapitalisera på den?”

L: ”Skolpeng och valfrihet”
B: ”???”

L: ”Utbildning är en samhällsservice. Service ges till kunder. Vi gör om eleverna till kunder. Varje elev kostar X antal kronor att utbilda. Vi kallar den kostnaden för Skolpeng, och låter den följa med eleven oavsett val av skola. En bra skola får många elever om vi låter eleven och föräldrar välja skola: ”valfrihet” Många elever innebär bättre ekonomi, vilket ytterligare förbättrar skolan. Åtminstone i teorin. Vi pratar ju tyst om vinstuttagen. Entreprenörer måste ju få betalt för sina ekonomiska satsningar. Vi lever ju ändå i ett kapitalistiskt samhälle.”

B: ”Men hur ska vi sälja in det? I dag så väljer ju föräldrarna skola åt sina barn efter närhetsprincipen. Man väljer ju den skola som ligger närmast eftersom alla skolor är ungefär lika bra.

L: ”Nu ja. Men det kommer att ändras. Vart eftersom den kommunala skolan blir sämre på grund av sämre ekonomi, så kommer valfriheten att spela större roll. Valfriheten är ett nyckelord. Människor vill ha valfrihet, och de tror sig alla kunna välja lite bättre än grannen.
Faktiskt så forskas det just nu på den här övertron människor har när det gäller sin egen kompetens. Kruger och Dunner, heter två killar på Cornell University som forskar på detta.

Tro mig, människor i allmänhet är blinda inför sin egen inkompetens. Valfrihet, en antydning om generösa betyg och lite annat lull lull kommer att skapa köer till våra skolor. Jag vet redan nu vissa politikervänner som står beredda i startgroparna. Ett par år med en friskola som genererar vinst, sen kan de sälja till riskkapitalbolag och skratta hela vägen till banken.”

B: ”Jag förhåller mig något skeptisk. Det låter för bra för att vara sant”

L: ”Den som lever får se. Vi börjar med att få igenom skattesänkningarna i riksdagen. Fri företagsamhet, oreglerad marknadsekonomi och staten som den store satan är ett koncept som kommer att göra oss alla här rika och glada. Kom ihåg; folk har rätt till valfrihet”